Gerson Oppenheim föddes i Randers 1877 och flyttade i unga år till

Köpenhamn. Där fick han anställning i oljefirman L C Glad & Co,

som han blev trogen hela livet.

Han blev firmans representant i provinsen. Ett arbete som han trivdes

med och föredrog, trots att han lär ha blivit erbjuden en underdirektör-post.

Skrivbordsjobb var inte hans stil. Han var mycket social och ville därför hellre

fortsätta att besöka sina kunder/vänner runt om i Danmark.

Gerson var omtyckt och  respekterad i alla läger. Såväl bland kunder, anställda i

firman, som inom den Jödiske Menighed i Köpenhamn.

När den Dansk/Ryska Oljetrusten skulle bildas under första världskriget ombads

Gerson att företräda firman i den danska delegationen, vilket visade sig farligt

eftersom den kommunistiska revolutionen bröt ut medan delegationen arbetade.

Detta innebar att Gerson blev fast i Ryssland utan att kunna ta sig hem under ca.

två år. Hans interimstatus och pass som dansk diplomat lär ha räddat hans liv

ett flertal gånger under denna rättslösa tiden.

Gerson levde i ett harmoniskt äktenskap med hustrun Edel f. Meyer,1880.

Paret hade en älskad dotter, Gudrun f. 1905, min mamma, gift i Malmö.

När de 1943 väntade på att bli räddade till Sverige, blev de ”stucket” och

sedermera transporterade till Theresienstadt där Gerson dog av en invärtes,

obehandlad sjukdom. Edel överlevde och blev räddad av ”De vita bussarna”.

Under tiden i koncentrationslägret fick Edel tillåtelse att hjälpa Overrabbinparet

Friediger med sådant, som de aldrig tidigare behövt syssla med, matlagning m.m.

Som erkänsla för vad Gerson gjort för företaget, beviljade styrelsen för LC Glad & Co

Edel en generös, livslång pension, som de inte hade skyldighet till. Vilket Edel och

släkten var mycket tacksamma för.